Det är inte mycket som får mig att sitt framför tv:n en viss tid varje dag. När jag väl fastanar är det väl egentligen inte de bästa programmen man kan tänka sig jag väljer, men underhållande enligt min smak. Jag gillar nämligen inte att vara styrd av tv:n även om jag kollar på den en del. Jag har inte följt en serie på bra länge. Däremot sitter jag nu kl 20:00 med spänd förväntning över vad dagens program har att erbjuda. Inte för att jag kan så mycket om dans men när de är duktiga är det så otroligt roligt att kolla på och jag blir mäktigt imponerad av vissa. Jag tror inte att jag slaviskt kommer att följa varenda avsnitt av serien men uttagningarna är roliga, och jag tittar inte för att se de mindre bra exemplen av dans, jag vill se de som är duktiga och som faktiskt dansar så man blir berörd.
Det jag ständigt förundras över i dessa typer av program är hur dålig självinsikt många har. De måste helt enkelt ha för många ja-sägare rutnomkring sig, de kan aldrig ha fått tillräckligt med konstruktiv kritik för att kunna utvecklas. Männsikor i deras närhet måste helt enkelt intala dem att de är bättre än vad de är. Dessa männsikor kanske tycker att de är snälla, men jag skulle inte vilja ha de som vänner. Ibland svider sannningen men jag vill hellre ha den från de männsikor som står mig nära en någon främling.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar