28 april 2010

Flyga?

Nu är det där askmolnet här och stör igen. På SAS hemsida står det i alla fall att de flyger som vanligt så jag får hoppas på det imorgonbitti också. Känns ju inte så kul om det ska börja bli problem igen nu när jag ska iväg och resa. Nu få ni hålla tummarna för att jag kommer iväg och för att jag kommer hem på söndag.

27 april 2010

Det är lite mycket nu...

...men mest kul. Det värsta är väl att man ibland känner att man inte riktigt räcker till. Jobb heltid + deltid och just nu extra mycket deltid samtidigt som en massa annat kul händer, gör att hela maj redan nu känns helt uppbokat. Varenda helg är fullbokad och de första tre veckorna varje dag och kväll också. Detta beror på att jag varje måndag i maj ska på fotokurs och sedan måste jobba de andra kvällarna. Den ända kvällen jag har ledigt har jag bokat in trevlig middag med mina vänner. Å vad menar jag då med mest kul när det verkar vara mest jobb och sen lite kul? Jo, jobb kan väl också vara kul och framförallt det jag ska göra i maj, utbilda ny personal. Så då är ju allt kul egentligen, det är väl bara att det blir lite mycket på en gång. Tur att jag har två utlandsresor inbokade mitt i allt detta så jag kommer bort och kan slappa lite i alla fall.

Den första resan börjar på torsdag tidigt på morgonen då jag sätter mig på ett plan till Zurich för att besöka min vän som bor i Lichtenstein. Det vankas nämligen bröllop därnere så det ska bli riktig skojsigt.

Nästa resa går blir under kristihimmelsfärds helgen. Då ska jag min mamma och min syster åka till Ungern för att hälsa på släktingar och samtidigt ha en helg i Budapest.

Mycket blir det i maj alltså. Så om ni varken ser eller hör så mycket i från mig då så förstår ni varför. Hoppas istället att jag ska kunna vara lite mer tillgänglig i juni och hinna med lite mer då.

19 april 2010

Jobbigt läge

Just nu är allt lite så där jobbigt. Jag känner att det är en massa småsaker som ligger och irriterar mig och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Detta gör i sin tur att en endaste liten motgång känns så STOR så STOR. Det är riktigt irriterande och jag har svårt att släppa grejer, vilket jag inte brukar ha. Dessutom känns det som att detta gör att jag isolerar mig och inte tar tag i saker som jag egentligen vill göra och som säkert skulle göra att jag mådde bättre. Det blir liksom som en ond cirkel på något sätt. Jag skulle verkligen behöva lite skjuts i rätt riktning. Jag behöver något som går min väg kan man säga. Jag känner liksom att jag behöver lite draghjälp för just nu orkar jag inte göra det själv fast jag vill.