Så var det dags...

...att fira min systers födelsedag och att börja kolla in julbockens blogg. Man kan även kika på julbocken via webbkameror. Det är dock svårare att fira syrran eftersom hon är i Dublin, men jag ska göra mitt bästa. Jag har i alla fall ring och förärat henne med min vackra version av "ja må hon leva...". Hmm ja för er som har hört mig sjunga förut kan jag meddela att jag gjorde pinan ganska kort i alla fall, jag tänkte inte förstöra så mycket av hennes dag.

Vad händer?

Nu har detta snart blivit en bokblogg om jag inte skriver om något annat.

Så vad händer då? Jag har fått dett nya jobbet och allt är klart med det. Jag vet inte riktigt när jag får sluta på det gamla än, men det blir nog klart i veckan och jag hoppas att det blir till jullovet. Det känns som ett naturligt slut för mig och för eleverna och en bra början för den som ska ta över. I värsta fall blir det till första februari och då blir det ju lite dumt med den som ska ta över mitt jobb tycker jag. Vi får väl se helt enkelt. Det känns lite mysko att lämna lärarjobbet för något helt annat men det ska också bli spänande och utmanande att prova något nytt.

Annars har jag varit på Franz Ferdinand förra helgen och de var tokgrymma, jag bara älskar dem. Musik ska verkligen upplevas live. Därför har jag också sett till att skaffa mig biljett till Arvikafestivalen i sommar, Depeche Mode vill jag inte missa. Jag och min syster har varisn biljett, en förtida julklapp från mamma. Tack mamsen!

Den här helgen var vi och köpte Guitar Hero IV och slagsmålet om trummorna har lagt sig här hemma. Jag har nu erövrat trummsetet eftersom mina skills var bättre. Det är dock toksvårt i allafall, men roligt som sjutton!

Ingen rädsla av Niklas Krog

Nog för att jag inte spelade basket utan handboll in mina yngre dagar, men snabbt var jag i alla fall tillbaka i tiden. Jag var tillbaka i idrottshallarna och känslan som fanns där. Jag känner igen mig i mycket. På det sättet var boken bra, men det fanns också lite mer att önska.


Boken handlar naturligtvis mycket om idrott och hur det är att leva för sin sport. Hur det känns att satsa allt, hur det känns att vinna och hur det känns att förlora. Boken har också en annan sida som fokuserar mer på relationer och kärlek. Bokens två sidor vävs samman på ett bra sätt och handlar främst om ett killag, med huvudpersonen Mattias som kallas för Turk i spetsen och två tjejlag. I de båda tjejlagen finns det en tjej i varje lag som är mer framstående. Dessa tre personer blir de man får följa mest i boken. Deras trevande steg mot den första kärleken.


Boken lämnar en dock lite ovetande och jag får känslan av att det bör komma en fortsättning. Jag vet dock inte om det är tänkt så. En bra bok som var läsvärd men som som sagt det finns frågor kvar när man saligt igen boken.

Liv & Lovisa av Emma Granholm

Tidigare i år läste jag Simon och Sophie av samma författare. Därför blev jag genast nyfiken när jag såg denna bok. Även denna handlar om komplicerade relationer som man inte tror ska fungera alls. Allt blir inte heller precis som man tänkt sig vilket jag tycker är ett stort plus med denna bok. Det finns allt för många böcker med förutsägbara slut.

Liv tycker att Lovisa har allt som hon inte har, hon har till och med samma bokstäver i sitt namn men sen har hon tre mer än Liv. Liv hatar Lovisa och Lovisa hatar Liv så är det bara. Båda ser fram emot att sluta nian och sen behöver de inte ha med varandra att göra. Riktigt så enkelt blir det förstå inte när det visar sig att Livs mammam och Lovisas pappa fattat tycke för varandra.

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck

Som ni kanske förstår har mitt stora bokpaket kommit till jobbet. Massor med roliga ungdomsböcker har kommit och jag är ivrig att läsa dem.



Min typ brorsa av Johanna Lindbäck var en bok som fångade mig. Ninas mamma Marie har hittat en ny man via nätet och de har bestämt att fira nyår tilsammans. Nina tycker detta är helt okej tills hon förstår att hon också ska följa med och fira nyår med mammas nya kille, Thomas, och hans två söner. Detta var inte alls vad hon tänkt sig. Det blir dock inte så illa som Nina trott och när sedan hennes mamma och Thomas bestämmer sig för att flytta ihop går det riktigt bra. Boken visar ett exempel på hur det kan bli en lyckad historia av att få en "bonusfamilj" men av titeln att döma förstår man också att det inte blir helt enkelt.

Boken berättas växelvis ur Ninas perspektiv och växelvis ur hennes ena plastbrorsa, Daniels perspektiv. Detta gör att jag som läsare dras med i historien ännu mer, jag vill verkligen veta hur den andra personen sett på det som hänt. Ytterligare en bok jag gillar alltså!

Hålla masken av Magnus Ljunggren

Nu har jag läst ännu en fantastisk ungdomsbok. Detta är en bok som handalar om 15-årige Erik som länge levt för hockeyn och är Sveriges bästa hockeymålvakt för sin ålder. Erik börjar efter en skada upptäcka att det finns annat i livet än hockey. I boken får man veta hur det kan vara i ett grabbigt omkädningsrum, man får se både fördelar och nackdelar med idrott. Framförallt får man dock en bra känsla av hur svårt det kan vara att vid 15-års ålder verkligen veta vad man vill och att också våga göra det man vill.

Intressant diskussion..

Detta är kommentarerna mellan mig och min syster efter mitt förra inlägg, intressant diskussion måste jag säga...

Anonym sa...
Jag tror nog jag föredrar O´Shea. Jag och Annso konstaterade idag att det är många av de kända människor som kommer från Irland verkar trevliga. Alltså drar vi slutsatsen att att ALLA irländare är trevliga... Philip är säkert också en trevlig prick, men jag är tveksam att jag skulle fixa en Nobelmiddag. Sen har han liiiiiiite för mycket grojs i håret (läs backslick) för min smak. Och vem vill förresten vara prinsessa när man kan va fotbollsfru.
den 7 november 2008 00:41

Veronika sa...
Jag vill vara prinsessa!!!! och fotbollsfru. Går det att kombinera? Hur ska jag få min kära sambo att bli både prins och fotbollsproffs?

Vi måste helt enkelt skaffa oss ett eget land och göra det till en monarki där hans föräldrar är kung och drottning och då kan vi även bilda ett fotbollslandslag.

Så får det bli!
den 7 november 2008 17:56

Anonym sa...
Ja det är en strålande idé. Fast Laila tror att vi ska bli ett mobbat land. Jag förstår inte vad hon menar...
den 7 november 2008 18:10

Veronika sa...
Det kommer inte att bli mobbat när vi vinner fotbolls VM och sen erövrar resten av världen...Då gäller det att stå på rätt sida. Så säg åt Liala att tänka till lite innan hon gör sådan vårdslösa uttalanden...
den 9 november 2008 02:13

Syrran nu är det dags att jobba!

Nu är visst prins Carl Philip singel också. Syrran, det är han eller O´Shea. Det är bara att välja.

Det är ju din uppgift att se till att vi kommer upp oss lite i världen/samhället!

Bränn bocken?

Eftersom att jag brukar fira jul hos min mamma strax utanför Gävle brukar jag hinna kika till den "lilla julbocken"som det nu alltså börjat skrivas om redan. Här kan man nu läsa att den i år inte kommer att ha flamskyddsmedel och kommer alltså att kunna eldas upp i år. Rubriceringen för detta grymma brott är tydligen mordbrand.

Undrar om de styrande i Gävle insett att de inte får lika mycket uppmärksamhet om den inte brinner och därför bestämt sig för att ta bort flamskyddsmedlet.

Frågan nu är väl bara, när brinner den ner? Bästa gissning vinner en flaska glögg =).

Föresten har julbocken en egen blogg också som har premiär den 27 nov(min systers födelsedag). Undrar vad den tycker om att bli mordbränd? (kan man säga så föresten?) Jag ska följa detta med spänd förväntan. Det känns som att den senaste mordbranden, utförd av en pepparkaksgubbe och tomten sköt eldpilar på den, är svår att bräcka.

Imorgon kanske

Vi får se, men imorgon får jag eventuellt veta om jag får jobbet eller inte. Annars blir det på måndag. Det är väl bara att fortsätta hålla tummarna ett tag till. Ska bli skönt att det blir klart i alla fall. Det har varit jobbigt att gå och vänta i alla dessa veckor.

Håll tummarna igen

I torsdags ringde de igen, det hade gått mer än en vecka sedan sista intervjun och jag trodde att det var kört. Men det visade sig att jag fortfarande var akutell. Nu är det bara jag och en till kvar och imorgon ska jag på den sista intervjun. Inför den har jag fyllt i ett konstigt personlighetstest, det ska bli intressant att se vad det visar. Nu skulle det också kännas väldigt surt om jag inte får jobbet, jag är ju så nära nu. HÅLL TUMMARNA imorgon kl 15.

Manchester

Väl framme i Manchester började vi första dagen med att besöka arenan och kolla in allting innan matchen. Vi besökte även Megastore och handlade matchtröja, halsduk, mössa och huvtröja. Vi tog också alla foton vi ville ha så att vi var klara med detta innan själva matchdagen. efter det besökte vi Trafford center, Europas största shoppingcenter, enligt någon guidebok i alla fall. Trots att jag älskar shopping var detta något alldeles för mycket, men vi tog oss runt hela i alla fall. Vi orkade dock inte gå in i så många affärer.

På matchdagen tog vi det lugnt och laddade ordentligt. Sedan tog vi en fullproppad spårvag till Old Trafford. När vi kom fram gick vi tillsammans med tusentals andra mot arenan. mycket folk var det. Matchen var bra och stämningen fantastisk. Det kändes dock som att den var alldeles för kort. Jag hade kunnat sitta där i många timmar till om de bara fortsatte att spela lika fantastisk fotboll.

Resultatet: 2-0 till Manchester efter två mål av Ronaldo och en fantastisk framspelning av
Berbatov.
Eftersom att hotellet låg mitt i centrala Manchester blev resterande dagar små turer i omgivningen. Vi hittade ett nytt gigantiskt shoppingcenter och massor med andra butiker. Vi hittade även några hur som inte var byggda i rött tegel. Manchester i sig är inte en särskilt vacker stad, men det finns några vackra inslag. Folket däremot är otroligt trevligt och hjälpsamt man kände sig mycket välkommen i staden.



Ett annat inslag som bröt lite mot mönstret var detta pariserhjul. Det låg i centrum vid en av utgångarna från shoppingcentret. För övrigt så shoppade jag förutom på Megastore bara smink till min stora lycka hittade jag dock ett likadant lipgloss som jag tappade bort precis innan vi åkte och billigare än hemma var det också.




Något som däremot var en del av mönstret var alla dessa Strabucks. Detta är den som låg precis utanför hotellet, till min stora glädje och min sambos olycka. Jag lyckades dock få honom att följa med en dag. De andra dagarna fick det bli take away mugg istället.

Jag tror att jag skulle bli väldigt tjock om jag bodde i England. Förutom Starbucks fanns det coockies överallt och KFC(som jag tycker är förrädisk gott).

Appropå PAUS

Paus hette Jocke Berg sidoprojekt som han hade tilsammans med Peter Svensson från The Cardigans. Appropå det så låg Kentboxen och väntade på mig är jag kom hem, lycka.